Kanske en skröna

På 1980 och 90-talet fanns fortfarande en psykiatrisk verksamhet i Sverige. Man vårdade människor på sjukhus och träffade patienter på mottagningar. Ibland gick det upp och ibland gick det ner. Personalen gjorde så gott de kunde och patienterna hade redan då sin egen vilja, liksom idag, även om samhället ibland ville annorlunda. Om man tänker sig en mix av satir och burlesk så får man Kanske en Skröna. En påhittad historia som kan vara mer eller mindre fantastisk, som man skriver i encyklopedin. Om någon känner igen sig så är det bara en tillfällighet. Om det mot förmodan är någon som misstänker att dessa tre historier är hämtade från en medelstor stad i Skåne, så är det också bara en tillfällighet. Naturligtvis är allt ren dikt men korn av sanning finns ju alltid i en skröna. Mycket har förändrats under de år som förflutit sedan dessa historier utspelade sig men i vissa fall har tiden stått still.

 

Sven E Scharnell släpper här sitt förstlingsverk på den litterära himlen. Film och musik har däremot länge legat honom varmt om hjärtat.

Omslagsbild: Lars Lindqvist